Tomater

Äntligen mognar tomaterna i mängder! Vi har 44 plantor i vårt växthus och njuter av att de äntligen ger ordentligt med skörd. Många sorter är återkommande favoriter, men varje år provar vi några nya. I år är det runt 30 olika sorter, främst små söta körsbärstomater. Ibland får vi frågan om vi säljer tomater, för inte kan vi väl äta så där många? Jojomän, det kan vi! Barnen kastar sig över skålen med solmogna tomater vid varje måltid, det är bokstavligt talat slagsmål om de sorter som alla har lärt sig smakar allra bäst. Orange små körsbärstomater som spruckit står högst i kurs. Det betyder Sungold eller Toronjina som är väl mogen.  Det är härligt att se barnen äta massor med tomater, de kan utan problem sätta i sig flera hundra gram varje gång vi sätter oss till bords.

Tomatplantorna har nu växt till sig rejält och många är bortåt 3.5-4 meter höga. Det är dags att toppa dem för att de ska fokusera på att få frukten mogen istället för att sätta nya kart. Det blir lite svårt att nå så en stångsekatör är ett utmärkt verktyg. Tomatplantorna behöver ordentligt med vatten och näring när de är så stora och ska orka ge skörd. 25 av plantorna står i vävplastkassar från IKEA som är fyllda med 10 liter koskit och 20 liter ekologisk planteringsjord. Det växer så det knakar i denna stora jordvolym. Några plantor står i 10 litershinkar och det är stor skillnad på tillväxten. Mitt främsta tomatodlingsråd blir därför att satsa på så stort planteringskärl som du bara kan. Om man investerat i frö eller planta så är det dumsnålt att inte ge bästa förutsättningarna. Stort planteringskärl håller också vatten bättre och blir därför mer lättskött. Enbart fördelar att slå på stort!
Tomatplantorna får lite extra gödning nu på sensommaren i form av guldvatten ( 1 del urin och 9 delar vatten) och benmjöl, ibland lite gräsklipp. Klasarna blir fantastiska och kan ha runt 30 små fina körsbärstomater. Nu hoppas vi få njuta av dessa små läckerheter ända till november!

Princesslyx

Ibland kan man få känna sig som en prinsessa och servera sig själv söta vindruvor på glasfat med fot. Det känns som den ultimata odlingslyxen. Långt ifrån rejäla morötter och stadig kål. Snarare en liten exotisk fläkt med historiska vingslag.
I vårt växthus finns tre olika druvor. Den gröna som vi tror heter Himrod är först ut. En fantastiskt god druva som barnen älskar, kärnfri och supersöt. Lite senare mognar en rosa druva av okänd sort, minst lika god och en mörkblå främling som dock har kärnor. Tyvärr blir sorter med kärnor inte så roliga, det blir som en liten klump i munnen. Så om du vill odla vindruvor, satsa på en kärnfri sort.

Vindruvorna kräver beskärning för att ge bra och inte ta över hela växthuset. De beskärs på vintern runt jul, vilket vi alltid glömmer. Sen gäller det att låta bli dem hela våren, för de blöder om man skär då. På sommaren är det dags igen och då brukar jag gå ganska hårt fram för att vinstockarna inte ska skugga för mycket och ge lagom många klasar. Det finns tydligt beskrivet i beskärningshandböcker hur man ska göra.

Nu kommer vi att äta ekologiska svenska vindruvor varje dag till slutet av september. Princesslyx i flera veckor till!!

Slarvmajans lön

Tänk att man någon gång ibland kan få fördelar av att inte vara så ordningsam! Varje sensommar när jag tar upp min gula och röda lök så lyckas jag glömma en och annan i jorden. På våren visar de tidigt sina pigga gröna blad och blir oftast en vårprimör att njuta av. Men jag ser alltid till att spara någon för då vet jag att det blir belöning senare. Löken blommar nämligen med stora fina vita bollar på höga stjälkar. I år blev det lökblomning mitt i potatisen. Nåja, vad gör väl det. Dock uppskattade de inte när jag tog bort bladen på potatisen utan la sig ner när de förlorat sitt stödjande sällskap. Synd på så fina blommor. De fick bli ett vasarrangemang tillsammans med vallmokapslar, sparrisblad och en vit dahlia. Väl stående på bordet fick jag för mig att smaka på blommorna, jag har tidigare provat gräslöksblommor och tänkte att det kanske är ungefär lika. Men nej, dessa var så mycket bättre. Tänk dig som små krispiga pärlor fast med mild löksmak. En ny favorit!

Så nu tänker jag vara planerat slarvig inför nästa år. Jag tänker se till att jag låter ett antal lökar vara kvar i jorden för att få fler krispiga blommor till sallad och dekoration. Det borde faktiskt gå att köpa vanliga gula lökar i affären och stoppa ner bort på höstkanten om man inte har någon egenodlad lök som man vill offra. Jag ska göra plats så att det både blir lite tidig lökblast och goda blommor, tänk att man kan komma på något helt nytt efter så många års odlande!

Tricolor bönor

Äntligen dags för första bönorna! Bönor är en favorit hos de flesta i familjen och de smakar verkligen fantastiskt nykokta med lite smör och flingsalt på. Gröna haricotes verts av olika sorter, gula vaxbönor och den snygga purpurbönan Velour står på menyn just nu. När jag väljer sorter letar jag i beskrivningarna efter hög kvalitet i smak och att bönorna är trådfria. Vissa sorter kan nämligen bilda en trådighet i baljan som inte är så roligt, det blir tuggigt och tråkigt om bönan får växa sig minsta lilla för stor. Jag har hittat flera sorter som ger smala fina bönor med små frö av haricotes verts typ, tex Proton, Maxi och Nautica. Bönfrö behöver varm jord för att gro, minst 12-15 grader, och man behöver vänta till slutet av maj med att så dem. Jag tjuvstartar med en omgång i växthuset i början av maj som sedan planteras ut efter två- tre veckor.  Någon vecka efter att de planteras ut sår jag en omgång till direkt på friland. I slutet av juni blir det en omgång till i växthuset som blir utplanterade efter ett par veckor på platsen där de första potatisarna blivit upptagna. På så sätt får jag bönor under lång tid.

När bönorna väl börjar ge skörd så blir det mycket och det gäller att plocka var tredje dag ungefär för att bönorna inte ska bli för stora. Bönor är en av de grönsaker som jag upplever ger mest tillbaka, färska bönor är faktiskt ganska dyra att köpa och det är lätt att själv producera många kilo. Det finns både buskbönor och störbönor, hos oss finns både och men främst buskbönor. Jag upplever att kvaliteten på bönorna är bättre på busksorterna, men inget kan slå en störböna i skörd per kvadratmeter odlingsyta (jo kanske en squash :)).

Vi gör gärna en sallad med ljumma kokta bönor, tunt skivad rödlök, smulad fetaost och en vinägrett på en god olivolja. Kokta bönor lindade med bacon snabbt grillade blir ett fint tillbehör vid grillfesten. Många bönor hamnar i frysen efter att blivit lätt förvällda i saltat vatten.

Synd bara att fina Velour på bilden inte är lika vackert lila efter tillagning, det lila försvinner som ett trolleritrick när bönan hamnar i kokhett vatten och upp kommer sedan en vackert mörk grön böna. Från Velour till smaragd kanske?

Blomstrande sallad

Just nu blommar flera blommor i trädgården som går att äta. I salladen hamnade färgsprakande krasse, kronbladen på ringblommor i gult och orange, små minipenséer och vita och blå gurkört.

Krasseblommorna smakar lite kryddigt, nästan lite pepprigt. Det gäller bara att kolla blommorna ordentligt innan de hamnar i maten, det vill gärna bo små rapsbaggar i dem, speciellt i de gula. Men invånarna brukar vara lätta att skaka ur. Krasse är en av de mest lättodlade och tacksamma sommarblommor som finns. Det finns både buskkrasse och slingerkrasse, båda blir stora och slingerkrassen kan skicka iväg skott som blir flera meter. De omogna fröna ska gå att lägga in som kapris, har inte provat ännu, men kanske i höst.

Ringblomman är minst lika tacksam och lättodlad som krassen. Det finns många fina sorter, jag har en som heter Triangle Flashback som är dämpad orange med mörkröda baksidor på kronbladen, snyggt. Förutom de vanliga enkla blommorna finns det sorter som är väldigt täta och de som har kronblad som är delade i spetsarna, färgskalan går i det gul-orange på alla sorter. De frösår sig snällt och nästa vår dyker det garanterat upp plantor där du hade dem senast. Har man bara lite koll på hur bebisplantorna ser ut så går de att spara. Kronbladen på ringblomman smakar inte så mycket men tillför vacker färg. De går utmärkt att torka och dekorera tex en tårta eller kaka med.

Penséerna stod i grusgången hos oss, frösådder från förra årets krukor. Blommorna ser ut som små ansikten och är så söta. Smaken, ja hela familjen tuggade och tuggade, men tyckte inte att de smakade så mycket alls.

Gurkörten är en rolig växt som är ettårig men som också frösår sig snällt om man väl börjat odla  den. Den är ursprungligen vackert blå, en av få växter som har en rent blå färg. Jag odlar också en vit variant som jag tycker är så fin. Blommorna smakar nästan lite gurka och om man har foderbladen kvar så blir det lite friskt krispigt.

Så även om alla inte tillförde så mycket smak så blev det  vackert för ögat och barnen tyckte det var mycket roligt att tugga sig igenom samtliga blommor!

Njutning för ögat

Trädgården ger också vackert för ögat. En bukett till värdinnan vid gårdagens middag, alltid härligt att kunna glädja med något litet från trädgården. I buketten finns både perenner, gräs, sommarblommor och en blommande buske.

Basen best...år av blommande busken vidjehortensia Annabelle som ger krämfärgade bollar samt torktåliga perennen pärleternell. I rosa och vitt finns rosenvial som ser ut som luktärt men är perenn och utan doft. Några mörkt cerisa rosenskära, en lättodlad sommarblomma, ger extra färg. Lite rosa rufs från blommande kungsmynta fyller ut tillsammans med frökapslar från pionvallmo och några kornax. Jag blandar gärna in gräs och fröställningar för mer form och rörelse.

Blommorna är satta tätt i samma höjd med ganska korta skaft. Runt om ett antal vackra hostablad i limegrönt. Som en liten tät brudbukett!

Gurkfrossa!

Äntligen dags för gurkfrossa! Om det är något i trädgården som våra barn lär sig snabbt att plocka själva så är det gurkorna i växthuset. De första får jag passa så att de hinner bli klara innan de äts upp. Jag förstår mina barn, egenodlade gurkor är något helt annat än den grönsak man köper inplastad i affären. De är sötare, krispigare och smakar mer.

I år har vi tagit i och har satt 18 gurkplantor i växthuset. De första sår vi redan i slutet av mars och sedan ett par omgångar till under april. Gurkfrön vill ha varmt när de gror, gärna över 25 grader. Efter många års provande har jag kommit fram till att vi allra bästa gillar gurkor av den lite kortare typen, de som bara blir som en halv vanlig gurka eller ännu mindre. Eftersom vi odlar i växthus väljer jag sorter som klarar kallväxthus. Jag väljer uteslutande gurkor som är partenokarpa, alltså inte behöver befruktas för att ge frukt, samtliga är F1 hybrider. Dessa frön är dyra, dyraste i år är 14 kr för ett frö, men det är absolut värt det. Helt bitterfria gurkor utan stora kärnhus. I år heter sorterna bland annat Adam, Max, Passandra, Melen, Mertus och Quarto.

Gurkplantorna gillar värme och får bo längst in i växthuset. De är planterade i varsin 10 liters hink med kogödsel i botten. Känsligaste stället på en gurkplanta är vid rothalsen, om den får stänk av jord och vatten på rothalsen kan det ge upphov till rothalsröta som gör att hela plantan vissnar. Jag är därför noga med att sätta gurkplantan på samma djup när jag planterar om den och vattnar försiktigt.  För säkerhets skull utrustar jag mina gurkplantor med en liten skyddsrock i form av en sönderklippt plastkruka. Det är allt annat än snyggt men fungerar utmärkt. Efter en dryg månad i hinken får de kompletterande gödsel i form av nässelvatten och gräsklipp.

Största problemet med gurkorna är att de lätt drabbas av spinnkvalster. De är små, små djur ca 0,5 mm som bor på undersidan av bladen och suger växtsaft. Bladen blir först vitfläckiga eftersom cellerna dör för att sedan gulna och vissna. Spinn älskar när det är torrt och varmt. Alltså gäller det att ge dem det motsatta, kallt och blött ett par gånger per dag. Jag duschar gurkorna med kallt vatten underifrån för att spinnkvalstren ska vantrivas så mycket som möjligt. Just nu trivs de lite för bra ändå. Det får nog bli lite såpvatten också som komplement. Det går också att beställa nyttiga rovkvalster som man släpper ut som äter spinnkvalster.

Våra 18 gurkplantor har just nu mängder av små kart och de närmaste veckorna kommer vi att kunna äta minst en varsin gurka i var per dag. Tvååringen har lärt sig att snurra, snurra, snurra gurkan och plötsligt har han den i handen. Lycka!