Slarvmajans lön

Tänk att man någon gång ibland kan få fördelar av att inte vara så ordningsam! Varje sensommar när jag tar upp min gula och röda lök så lyckas jag glömma en och annan i jorden. På våren visar de tidigt sina pigga gröna blad och blir oftast en vårprimör att njuta av. Men jag ser alltid till att spara någon för då vet jag att det blir belöning senare. Löken blommar nämligen med stora fina vita bollar på höga stjälkar. I år blev det lökblomning mitt i potatisen. Nåja, vad gör väl det. Dock uppskattade de inte när jag tog bort bladen på potatisen utan la sig ner när de förlorat sitt stödjande sällskap. Synd på så fina blommor. De fick bli ett vasarrangemang tillsammans med vallmokapslar, sparrisblad och en vit dahlia. Väl stående på bordet fick jag för mig att smaka på blommorna, jag har tidigare provat gräslöksblommor och tänkte att det kanske är ungefär lika. Men nej, dessa var så mycket bättre. Tänk dig som små krispiga pärlor fast med mild löksmak. En ny favorit!

Så nu tänker jag vara planerat slarvig inför nästa år. Jag tänker se till att jag låter ett antal lökar vara kvar i jorden för att få fler krispiga blommor till sallad och dekoration. Det borde faktiskt gå att köpa vanliga gula lökar i affären och stoppa ner bort på höstkanten om man inte har någon egenodlad lök som man vill offra. Jag ska göra plats så att det både blir lite tidig lökblast och goda blommor, tänk att man kan komma på något helt nytt efter så många års odlande!

Tricolor bönor

Äntligen dags för första bönorna! Bönor är en favorit hos de flesta i familjen och de smakar verkligen fantastiskt nykokta med lite smör och flingsalt på. Gröna haricotes verts av olika sorter, gula vaxbönor och den snygga purpurbönan Velour står på menyn just nu. När jag väljer sorter letar jag i beskrivningarna efter hög kvalitet i smak och att bönorna är trådfria. Vissa sorter kan nämligen bilda en trådighet i baljan som inte är så roligt, det blir tuggigt och tråkigt om bönan får växa sig minsta lilla för stor. Jag har hittat flera sorter som ger smala fina bönor med små frö av haricotes verts typ, tex Proton, Maxi och Nautica. Bönfrö behöver varm jord för att gro, minst 12-15 grader, och man behöver vänta till slutet av maj med att så dem. Jag tjuvstartar med en omgång i växthuset i början av maj som sedan planteras ut efter två- tre veckor.  Någon vecka efter att de planteras ut sår jag en omgång till direkt på friland. I slutet av juni blir det en omgång till i växthuset som blir utplanterade efter ett par veckor på platsen där de första potatisarna blivit upptagna. På så sätt får jag bönor under lång tid.

När bönorna väl börjar ge skörd så blir det mycket och det gäller att plocka var tredje dag ungefär för att bönorna inte ska bli för stora. Bönor är en av de grönsaker som jag upplever ger mest tillbaka, färska bönor är faktiskt ganska dyra att köpa och det är lätt att själv producera många kilo. Det finns både buskbönor och störbönor, hos oss finns både och men främst buskbönor. Jag upplever att kvaliteten på bönorna är bättre på busksorterna, men inget kan slå en störböna i skörd per kvadratmeter odlingsyta (jo kanske en squash :)).

Vi gör gärna en sallad med ljumma kokta bönor, tunt skivad rödlök, smulad fetaost och en vinägrett på en god olivolja. Kokta bönor lindade med bacon snabbt grillade blir ett fint tillbehör vid grillfesten. Många bönor hamnar i frysen efter att blivit lätt förvällda i saltat vatten.

Synd bara att fina Velour på bilden inte är lika vackert lila efter tillagning, det lila försvinner som ett trolleritrick när bönan hamnar i kokhett vatten och upp kommer sedan en vackert mörk grön böna. Från Velour till smaragd kanske?

Blomstrande sallad

Just nu blommar flera blommor i trädgården som går att äta. I salladen hamnade färgsprakande krasse, kronbladen på ringblommor i gult och orange, små minipenséer och vita och blå gurkört.

Krasseblommorna smakar lite kryddigt, nästan lite pepprigt. Det gäller bara att kolla blommorna ordentligt innan de hamnar i maten, det vill gärna bo små rapsbaggar i dem, speciellt i de gula. Men invånarna brukar vara lätta att skaka ur. Krasse är en av de mest lättodlade och tacksamma sommarblommor som finns. Det finns både buskkrasse och slingerkrasse, båda blir stora och slingerkrassen kan skicka iväg skott som blir flera meter. De omogna fröna ska gå att lägga in som kapris, har inte provat ännu, men kanske i höst.

Ringblomman är minst lika tacksam och lättodlad som krassen. Det finns många fina sorter, jag har en som heter Triangle Flashback som är dämpad orange med mörkröda baksidor på kronbladen, snyggt. Förutom de vanliga enkla blommorna finns det sorter som är väldigt täta och de som har kronblad som är delade i spetsarna, färgskalan går i det gul-orange på alla sorter. De frösår sig snällt och nästa vår dyker det garanterat upp plantor där du hade dem senast. Har man bara lite koll på hur bebisplantorna ser ut så går de att spara. Kronbladen på ringblomman smakar inte så mycket men tillför vacker färg. De går utmärkt att torka och dekorera tex en tårta eller kaka med.

Penséerna stod i grusgången hos oss, frösådder från förra årets krukor. Blommorna ser ut som små ansikten och är så söta. Smaken, ja hela familjen tuggade och tuggade, men tyckte inte att de smakade så mycket alls.

Gurkörten är en rolig växt som är ettårig men som också frösår sig snällt om man väl börjat odla  den. Den är ursprungligen vackert blå, en av få växter som har en rent blå färg. Jag odlar också en vit variant som jag tycker är så fin. Blommorna smakar nästan lite gurka och om man har foderbladen kvar så blir det lite friskt krispigt.

Så även om alla inte tillförde så mycket smak så blev det  vackert för ögat och barnen tyckte det var mycket roligt att tugga sig igenom samtliga blommor!

Njutning för ögat

Trädgården ger också vackert för ögat. En bukett till värdinnan vid gårdagens middag, alltid härligt att kunna glädja med något litet från trädgården. I buketten finns både perenner, gräs, sommarblommor och en blommande buske.

Basen best...år av blommande busken vidjehortensia Annabelle som ger krämfärgade bollar samt torktåliga perennen pärleternell. I rosa och vitt finns rosenvial som ser ut som luktärt men är perenn och utan doft. Några mörkt cerisa rosenskära, en lättodlad sommarblomma, ger extra färg. Lite rosa rufs från blommande kungsmynta fyller ut tillsammans med frökapslar från pionvallmo och några kornax. Jag blandar gärna in gräs och fröställningar för mer form och rörelse.

Blommorna är satta tätt i samma höjd med ganska korta skaft. Runt om ett antal vackra hostablad i limegrönt. Som en liten tät brudbukett!

Gurkfrossa!

Äntligen dags för gurkfrossa! Om det är något i trädgården som våra barn lär sig snabbt att plocka själva så är det gurkorna i växthuset. De första får jag passa så att de hinner bli klara innan de äts upp. Jag förstår mina barn, egenodlade gurkor är något helt annat än den grönsak man köper inplastad i affären. De är sötare, krispigare och smakar mer.

I år har vi tagit i och har satt 18 gurkplantor i växthuset. De första sår vi redan i slutet av mars och sedan ett par omgångar till under april. Gurkfrön vill ha varmt när de gror, gärna över 25 grader. Efter många års provande har jag kommit fram till att vi allra bästa gillar gurkor av den lite kortare typen, de som bara blir som en halv vanlig gurka eller ännu mindre. Eftersom vi odlar i växthus väljer jag sorter som klarar kallväxthus. Jag väljer uteslutande gurkor som är partenokarpa, alltså inte behöver befruktas för att ge frukt, samtliga är F1 hybrider. Dessa frön är dyra, dyraste i år är 14 kr för ett frö, men det är absolut värt det. Helt bitterfria gurkor utan stora kärnhus. I år heter sorterna bland annat Adam, Max, Passandra, Melen, Mertus och Quarto.

Gurkplantorna gillar värme och får bo längst in i växthuset. De är planterade i varsin 10 liters hink med kogödsel i botten. Känsligaste stället på en gurkplanta är vid rothalsen, om den får stänk av jord och vatten på rothalsen kan det ge upphov till rothalsröta som gör att hela plantan vissnar. Jag är därför noga med att sätta gurkplantan på samma djup när jag planterar om den och vattnar försiktigt.  För säkerhets skull utrustar jag mina gurkplantor med en liten skyddsrock i form av en sönderklippt plastkruka. Det är allt annat än snyggt men fungerar utmärkt. Efter en dryg månad i hinken får de kompletterande gödsel i form av nässelvatten och gräsklipp.

Största problemet med gurkorna är att de lätt drabbas av spinnkvalster. De är små, små djur ca 0,5 mm som bor på undersidan av bladen och suger växtsaft. Bladen blir först vitfläckiga eftersom cellerna dör för att sedan gulna och vissna. Spinn älskar när det är torrt och varmt. Alltså gäller det att ge dem det motsatta, kallt och blött ett par gånger per dag. Jag duschar gurkorna med kallt vatten underifrån för att spinnkvalstren ska vantrivas så mycket som möjligt. Just nu trivs de lite för bra ändå. Det får nog bli lite såpvatten också som komplement. Det går också att beställa nyttiga rovkvalster som man släpper ut som äter spinnkvalster.

Våra 18 gurkplantor har just nu mängder av små kart och de närmaste veckorna kommer vi att kunna äta minst en varsin gurka i var per dag. Tvååringen har lärt sig att snurra, snurra, snurra gurkan och plötsligt har han den i handen. Lycka!

Underbar sallad

Efter att ha gjort den fina Pavlovatårtan i helgen så blev det fyra äggulor över. Jag tycker inte om att slänga någon mat och därför fick de ligga i en liten skål i kylskåpet. Men vad skulle jag göra med dem? Fyra äggulor…. Men vid en runda i köksträdgården så blev det plötsligt självklart. Där stod den lilla fina romansalladen ´Little Gem´. Den ger fina små huvuden med krispiga blad som är söta och lite smöriga. En riktig favorit i köksträdgården. Jag sår flera omgångar under säsongen och det går fortfarande fint att så om du vill prova den. Sallat gror dåligt när det är för varmt, bäst att vänta tills man ser att det kommer lite ostadigare svalare väder några dagar. Det går också att ställa en frösådd i odlingsbrätte någon dag lite svalare i kylskåp eller källare för att stimulera groningsprocessen.

Romansallad är basen i den goda rätten Ceasar sallad. En original Ceasar sallad innehåller romansallad, brödkrutonger, hyvlad parmesan och en fantastiskt god dressing. Dressingen görs normalt på ett ägg som kokas i tre minuter (exakt), därefter gröpes ur och blandas med 1 msk vitvinsvinäger, 3 sardeller, 1 tsk dijonsenap och en halv vitlöksklyfta. Allt körs kort i mixer och därefter tillsätts 1 dl olja i fin stråle och 4 msk finriven parmesan, lite salt och peppar.

Men nu hade jag ju fyra äggulor och inga sardeller. Det fick bli en variant där jag körde äggulorna ca 20 sekunder i mikron för att kvarvarande äggvita skulle stelna till, därefter blandade med 3 tsk dijonsenap, 2 msk vitvinsvinäger och två små vitlöksklyftor från färsk vitlök från trädgården och tillsatte sedan drygt 2 dl solrosolja i stråle och minst en dl parmesan. Lite salt och peppar till det och det smakade himmelskt.

I kylskåpet fanns också två bitar kycklinglår sedan en tidigare middag, bara att bena ur och dela. Ett par skivor av helgens kalljästa baguetter tärnades och stektes i olivolja.

Ett par sockerärtor fick också vara med på denna Ceasar sallad med twist!

Ljuvliga bär

Nu är den ljuvliga tiden här när alla underbara bär börjar mogna i trädgården. Hos oss finns klassiker som jordgubbar, krusbär, röda, vita och svarta vinbär men även lite ovanligare bär som vita smultron, smulgubbar, vita jordgubbar, amerikanska blåbär, jostabär (korsning krusbär och svarta vinbär), gula och röda hösthallon, sibiriska björnbär och taybär (korsning hallon och björnbär).
En fin dessert med bär är Pavlovatårta där botten med frasig maräng täcks med ljuvlig hemgjord lemon curd med ägg från de egna hönorna, lätt vispad grädde och bär efter säsong. I helgen blev det svarta och röda vinbär, taybär, smulgubbar, vita jordgubbar och vita smultron.

De vita bären har fördelen att fåglarna inte förstår att de är mogna och låter bli dem. Det krävs lite träning, speciellt för de minsta i familjen, att lära sig att se när bären är mogna. Men när det släpper lätt från sitt fäste och fröna ändrar färg från grönt till rödbrunt, då är de klara.
Vita smultron revar sig och blir en utmärkt marktäckare. Allra störst blir bären när de får skugga under en del av dagen. De mognar såklart lite senare i det läget men är väl värda att vänta på eftersom de blir så mycket större.

Blommorna på tårtan är gurkört, en ettårig växt med ätliga blommor. Den är i sin ursprungsform vacker blå men finns också i en vitblommande form. Om man väl har börjat odla den så frösår den sig villigt och kommer år efter år. Jag brukar spara några plantor när de kommer upp på våren och när jag väl ser att jag har en vit och en blå så rycker jag bryskt upp de andra. En fullvuxen planta tar nämligen väldigt stor plats. Även bladen går att äta och smakar lite gurkigt, men de är så stickiga att jag låter bli. Men blommorna vill jag inte vara utan, så fina i sallad, på en tårta eller infrusna i en isbit!